Jag heter Anna Stavholm. Mitt hjärta har brunnit för hästar större delen av mitt 27 åriga liv. Likt många andra började jag min hästkarriär på ridskola. Men jag trivdes aldrig riktigt. Jag var ofta väldigt frustrerad och tyckte att det var svårt att få hästarna att göra som jag ville. Vid 10 års ålder gick jag vidare till foderhäst där jag genast började exprimentera med lekar av olika slag. Jag gömde morötter på olika ställen i stallet som min häst fick söka upp. När vi kom in i skogen lekte jag indian och slängde av sadel och träns.
Vid 16 års ålder köpte jag min första egna häst. Min drömhäst Peckos... som gjorde mig precis lika frustrerad som hästarna på ridskolan. Han hade en väldigt skeptisk syn på mig och allt jag ville att vi skulle göra. Det tog flera år innan jag lärde mig att förstå honom. Jag provade flera vägar. Vi försökte oss på westernridning, Natural horsemanship a la Parelli, Akademisk Ridkonst, Trickträning. Denna tid gav oss framgång och motgång. Besvikelse och glädje.
Men det viktigaste jag lärt mig är att lyssna på min häst och att lyssna på mig själv. Jag har kommit till insikt med att det jag vill är att vara min hästs vän och trygghet. Jag vill att mina hästar ska komma till mig i hagen, och att dom ska tycka att det är roligt att vara med mig...